Vi bär hela världen med oss

Bildtext:
Hela världen finns i Bo Forsbergs klädsel. Kavaj från Kambodja, skor från Etiopien, mobil med konfliktmetaller från Demokratiska republiken Kongo och Colombia. Det samma gäller givetvis kläderna och mobilerna som Annika Carp och Said Abdu bär på sig. Foto: Mattias Reinholdson

Vi bär hela världen med oss

– Allt jag bär på mig bygger på andra människors öden, sa Bo Forsberg. Han öppnade kavajen och berättade att den var från Kambodja och att lädret i skorna troligen kommer från Etiopien. Coltanet till chippen i mobilen bryts i östra Kongo där det råder krigstillstånd sedan länge och kobolten i telefonens batterier kommer ofta från Colombia, där ett långt inbördeskrig just tagit slut. När Diakonias generalsekreterare skulle berätta om flyktingfrågor och behovet av bistånd började han med att berätta hur tätt världens länder vuxit ihop.

De kristna medlemmarna i Liberalerna tycker att internationella frågor försvunnit i den dagspolitiska debatten och arrangerade därför ett möte i fredags i Salvaryds loge utanför Vetlanda. Bo Forsberg är en känd profil inom kristenheten efter sina 30 år på biståndsorganisationen Diakonia. Han förde ett samtal med Liberalernas talesman i näringslivsfrågor, Said Abdu, riksdagsledamot från Trollhättan. Kommunpolitikern Annika Carp ledde samtalet och såg till att publikens frågor besvarades.

Bo Forsberg betonade att han var glad för att man köpa varor från hela världen, men han såg också en svart baksida med frihandeln:

– Jag har sett männen som drar skinnen fram och tillbaka i de starka vätskorna på garverierna i Etiopien. De har inga skyddshandskar på sig och efter några år är deras händer förstörda.

Bo berättade även om slavlönerna på textilfabrikerna i Kambodja. En halv miljon kvinnor sitter och syr kläder som ska exporteras. Bo har besökt några fabriker och sett att lönerna bara räcker till ett rum, som ska delas med fem sex andra kvinnor och till litet mat. Några timmar före mötet hade Bo fått veta att en fackföreningsarbetare i Kambodja fått ett treårigt fängelsestraff på grund av sitt arbete med att förbättra villkoren.

– Men ska jag sluta köpa kläder? Jag måste ju ha något att gå och stå i, sa han och fortsatte att det var bättre att försöka tala med HM och be dem förbättra villkoren i fabrikerna, som de köper kläderna från. Diakonias generalsekreterare vill få företaget att bara köpa kläder från företag som respekterar mänskliga rättigheter och han vill ha sjyssta investeringar i tredje världen.

– Och jag betalar gärna mer för kläderna om jag vet att arbetarna får det bättre.

Bo berättade om flera hemska öden, som han mött när han åkt runt världen för Diakonias räkning. En kvinna tvingades av den burmesiska armén att lämna sina tre små barn i hembyn för bära granater åt soldaterna. Granaterna hade samma namn som svenska kungen.

Hon hade lyckats fly över gränsen till Thailand och henne hade Bo träffat i ett flyktingläger som Diakonia är med och driver. Det svenska granatgeväret Carl Gustaf har på omvägar kommit till Burma, där militären fortfarande krigar mot sin egen befolkning i en del delstater. Men Bo var glad att det inte blev någon svensk vapenfabrik i Saudiarabien, en annan odemokratisk stat.

 

65 miljoner flyktingar

FN har räknat ut att det finns 65 miljoner flyktingar i världen just nu och om inte klimatförändringarna och krigen stoppas kommer troligen antalet att fördubblas.

– Vart ska 160 miljoner bangladeshier ta vägen när havsytan stigit några meter, frågade Bo.

Said Abdu från Trollhättan är liberal riksdagsledamot sedan valet för tre år sedan. Han betonade vikten av att flyktingarna snabbt kommer in i det svenska samhället. Han arbetar bland annat med regelförenklingar. Det kan vara svårt för nyanlända att få ett personnummer som behövs om man vill starta en verksamhet. De samordningsnummer som delas ut ställer till problem för den som ska börja praktisera på en arbetsplats eller bara ska hämta ett paket på posten. Samtidigt utvisar migrationsverket högutbildade it-tekniker bara för att deras arbetsgivare gjort något mindre fel.

I den allmänna debatten sägs att det behövs fler enkla jobb för dem som inte har ordentlig utbildning eller inte är så duktiga svenska språket. Said jämförde den svenska arbetsmarknaden med andra länders. Andelen enkla jobb i Sverige är 5 procent men det dubbla i Danmark och Tyskland, som ju inte är några fattiga länder. Och valideringen av flyktingarnas utbildningar som tar några månader i Tyskland kan ta flera år i Sverige.

Said redogjorde för allianspartiernas förslag om inträdesjobb, men det intressanta var egentligen när han berättade om sin egen resa. Han hamnade först i Markaryd. På den lilla orten i Småland fanns nätverken och den goda viljan att skaffa fram jobb. Han berömde inte minst studieförbunden och kyrkorna för deras arbete att ge flyktingarna en god start i det nya livet. Pensionerade lärare och socialarbetare började arbeta igen. Kyrkor stod nästan alltid öppna. Det öppnades språkcaféer. Byråkratin var minimal. Men egentligen handlade det för hans familj och alla andra flyktingar att se sig om efter arbetsmöjligheter. Särskilt på mindre orter kan nyanlända människor vitalisera ekonomin med sina idéer och kunskaper, betonade Said.

Frågorna efteråt handlade bland annat om biståndet, som helt försvunnit i det offentliga samtalet. Inte minst för medlemmarna i Liberalerna är det en viktig fråga sedan årtionden tillbaka. Bo berättade att många regeringar nu sänker sitt u-landsbistånd för att få pengar att betala för kostnader för bland annat emigration. Han betonade också vikten av att biståndet förändras. Det måste kopplas till klimatförändringarna men också till de internationella investeringarna. När kapital och varor rör sig fritt över gränserna måste det civila samhället få bättre fackliga rättigheter och mer insyn i sina staters affärer så att korruption och skatteflykt motarbetas.

Trots kvällens ämnen hade både Bo Forsberg och Said Abdu en positiv framtidssyn. Diakonia arbetar mycket med folkrörelser i tredje världen och Bo gav flera exempel på när människor tillsammans lyckats förändra sina länder. Said tog upp den nyligen avlidne Hans Rosling och hans föredrag om hur fler och fler människor i världen fått det bättre.

Mattias Reinholdson

 

Mötets initiativtagare Lars-Erik Zackrisson (Bottnaryd) inledde mötet. Annika Carp var moderator och Jakob Olofsgård (Jönköping) avslutade. Mattias Reinholdson var mötesreferent.
/Rune Hultkvist