Gör sexualbrott till valfråga

”Polisen hinner inte med våldtäkter på grund av mord”. ”Tio män misstänks ha våldtagit en kvinna i 30-årsåldern”. ”Misstänkt våldtäkt i ett skogsområde”.

Varje morgon läser vi rubriker om sexualbrott. Många har blivit vana. Många har vant sig vid att ingen plats är säker eftersom övergreppen sker överallt, i hemmet, på asylboendet och hos vänner – i skolan, på jobbet och i idrottsföreningen – på festen, på festivalen och på kryssningen – i löparspåren och i skogen. Många börjar vänja sig vid medborgares ilska över nedlagda våldtäktsutredningar.

Vill vi att sexualbrott ska uppfattas som vanliga i Sverige? Accepterar vi att sexualbrott inte prioriteras av rättsväsendet? Vill vi ha en polismyndighet som bara har resurser att utreda mord? Naturligtvis inte. Men hur kunde det bli så här? Vår uppfattning är att brott mot kvinnor och barn helt enkelt inte har tillräckligt hög status och därför länge har fått stå tillbaka.

2016 anmäldes 20 300 sexualbrott, en ökning med 12 procent jämfört med 2015. Runt 3 000 våldtäkter avsåg barn i åldern 0–17 år, en ökning med 25 procent på ett år. Trots denna mycket oroande utveckling visar statistik att anmälningarna om sexuella övergrepp prioriteras bort när polisen prioriterar mord och mordförsök.

Trots att vi vet att det är så här det ser ut och har sett ut i årtionden så saknas politiskt ledarskap i frågan. Det ska inte vara en realitet att var fjärde tjej i årskurs nio har utsatts för sexuella ofredanden eller att var femte barn utsätts för ett sexuellt övergrepp innan de fyllt 18 år. Det ska inte vara en realitet att pojkars våld mot flickor i förskolan normaliseras genom att flickorna får höra att det handlar om kärlek. Och det ska inte vara en realitet att så få våldtäkter leder till åtal och att anmälningarna blir liggandes hos polisen.

Nu krävs krafttag från politiskt håll. Vi vill se ett normlyft som ska genomsyra allt från förskola till högskola. Ett förebyggande arbete som visar att frågan tas på det allvar den förtjänar. Vi kan vända den här trenden. Vi vill göra det och vi ska göra det. Nu börjar vi med att göra sexuellt våld till en fråga som angår alla.

I demokratin Sverige bygger vårt samhällskontrakt på tillit och ömsesidigt förtroende. Förväntningar på att medborgare ska göra sin plikt och kräva sin rätt, samtidigt som stat, kommun och landsting levererar det som utlovats. Det är ett av de kitt som håller oss samman och skapar trygga samhällen. Att rättsväsendet levererar den trygghet som utlovats och finns där, när vi behöver den.

Trots att de flesta partier är ense om att något måste göras åt sexualbrotten så händer det motsatta ändå i varje valrörelse. Mäns våld mot kvinnor och brott mot barn hamnar sällan i politikens absoluta finrum. Det är inte de brotten som blir oneliners eller syns på valaffischer. Hur många gånger de senaste riksdagsvalen har partiledarna i TV:s slutdebatter ens fått frågor om hur de vill agera mot sexuella övergrepp eller det faktum att 269 män dödade den kvinna de haft en relation med under 2000-talet?

Frågor som rör tryggheten i vår vardag kommer att spela stor roll i valrörelsen 2018. Trots att det inte är någon ny politisk fråga. Många medborgare har länge önskat att sexualbrott, mäns våld mot kvinnor, brott mot barn och hedersvåld prioriteras. Men allmänhetens normalisering och polisens bortprioritering visar på motsatsen. Låt dessa frågor få ny plats som en av våra absolut viktigaste trygghetsfrågor och låt sexualbrotten bli en valfråga 2018!

Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot (L)
Anna Mårtensson, riksdagskandidat och åklagare (L)
Ulrika Rogland, advokat (L)
Nina Runge, kriminolog