Stärk stödet för barn i våldets skugga

Stärk stödet för barn i våldets skugga

Vi måste göra mer för att skydda våra barn mot våld och för att ge dem upprättelse när de väl drabbats! Vi gör inte anspråk på någon fullständig lösning men målsägandestatus för barn som bevittnat våld, licensiering av barns särskilda företrädare och brottskoder i belastningsregistret är tre steg i rätt riktning.

Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes förra året 23 700 misshandelsbrott mot barn i åldern 0—17 år. Därutöver har Kommittén mot barnmisshandel och Socialstyrelsen uppskattat att tio procent av alla barn någon gång har bevittnat våld i hemmet. Vi måste göra mer för dessa barn.

Ge barn målsägandestatus

Barn som bevittnar våld i nära relation ska inte bara bedömas som brottsoffer enligt socialtjänstlagen utan även enligt brottsbalken. FN:s barnrättskommitté är kritisk till att det ännu inte är så i Sverige. Visserligen har dessa barn numera rätt till stöd från socialförvaltningen och brottsskadeersättning men det räcker inte. Att låta ett barn bevittna våld borde ses som ett brott mot barnet och inte bara, som det är idag, som en försvårande omständighet.

Så länge barn som bevittnat våld inte bedöms som målsägande är det vårdnadshavaren eller, om det finns två vårdnadshavare, vårdnadshavarna gemensamt som avgör om polisen får hålla förhör med ett barn som är under 15 år. Detta gäller även om vårdnadshavaren är misstänkt. Konsekvensen blir att en misstänkt förälder eller en negativt inställd förälder kan hindra barnet från att berätta.

Trots att bevittnande av vålds- och sexualbrott ger rätt till brottsskadeersättning får barn inte själva ansöka.  Istället ska vårdnadshavaren/vårdnadshavarna ansöka för barnets räkning. Ansökan får i och för sig göras av enbart den ena vårdnadshavaren om den andra vårdnadshavaren har begått brottet men det finns en uppenbar risk att en vårdnadshavare låter bli att ansöka om ersättning för att inte belasta den andra vårdnadshavaren och att barnet då inte får den ersättning det har rätt till.

Vi menar att det är hög tid att barn som bevittnat våld får målsägandestatus och därmed bättre stöd genom rättsprocessen. Dels för att barns rättigheter också är mänskliga rättigheter men även för att dessa barn löper större risk än andra att i framtiden själva använda eller utsättas för våld i nära relation.

Säkerställ kvaliteten på barns företrädare

Barn har enligt Barnkonventionen rätt att skyddas mot fysiskt och psykiskt våld. Vårdnadshavarna ska se till barnets bästa och bl a bestämma om barnet ska höras av polis, genomgå läkarundersökning och ansöka om skadestånd. Det blir därför problem när vårdnadshavaren eller någon närstående till denne är misstänkt för brott mot barnet. I dessa fall kan domstolen, efter ansökan av åklagare, förordna en särskild företrädare som företräder barnet i stället för vårdnadshavarna.

Till särskild företrädare får tingsrätten förordna en advokat, en biträdande jurist eller någon annan som på grund av sina kunskaper och erfarenheter är särskilt lämplig.  Men ofta är det bråttom och ofta görs ingen kontroll av lämplighet innan någon förordnas till dessa viktiga uppdrag. En kort tid efter förordnandet måste domstolen nämligen underrätta vårdnadshavarna. Detta gör att de särskilt lämpliga juristerna många gånger redan är upptagna med andra uppdrag.

Vi anser inte att man måste vara advokat för att bli förordnad som särskild företrädare men det är oerhört viktigt att kravet på särskild lämplighet upprätthålls. Särskild företrädare är ett av de svåraste och mest ansvarsfyllda uppdrag en jurist kan ha. Ett sätt att lösa detta är att endast de som genomgått utbildning och därefter erhållit licens får förordnas som särskild företrädare. Vidare bör jourer inrättas så att domstolen alltid kan hittat en licensierad särskild företrädare.

Barn som är offer för brott av någon närstående har inga möjligheter att själva tillgodose sina rättigheter. Det är därför av stor vikt att den som ska företräda barnet har de kunskaper som krävs för att se till barnets bästa. Licensierade särskilda företrädare är enligt oss ett sätt att lösa detta.

Synliggör närståendebrott i belastningsregistret

Hos polisen och åklagaren kan man idag se vilken kod varje brott har. Där kan man t ex se att en aktuell misshandel gäller en bekant pojke under 18 år och att brottet skett inomhus. Denna kodning sker i enlighet med Brottsförebyggande rådets anvisningar och regler för hur brott ska rubriceras och kodas.  Anvisningarna vänder sig i första hand till polis, åklagare m fl men kan också användas av de som vill analysera statistiken.

Ett påtagligt problem är att dessa koder inte finns med i belastningsregistret över domar och strafförelägganden. Det framgår t ex att någon dömts för misshandel men inte om offret var barn, kvinna eller man eller om offret var bekant eller obekant.  Det innebär att åklagare vid riskbedömningar måste göra många slagningar i Åklagarmyndighetens register för att få fram dessa uppgifter. Sådana slagningar finns det i princip aldrig utrymme att göra under nätter och helger.

Om det av belastningsregistret framgick att fråga var om relationsvåld, genom att brottskoderna följde med, skulle det underlätta väsentligt för både polis och åklagare att göra snabba riskbedömningar. Denna information skulle enligt vår uppfattning också underlätta domarnas bestämning av påföljd, t ex vid återfall i relationsvåld. En sådan förändring skulle också underlätta analys av domar.

Vi måste göra mer för att skydda våra barn mot våld och för att ge dem upprättelse när de väl drabbats! Vi gör inte anspråk på någon fullständig lösning men målsägandestatus för barn som bevittnat våld, licensiering av barns särskilda företrädare och brottskoder i belastningsregistret är tre steg i rätt riktning.

Anna Mårtensson, åklagare och riksdagskandidat (L)
Ulrika Rogland, advokat (L)

Anna Mårtensson

 

Ulrika Rogland