Bind samman stuprören med hängrännor!
Större händelser som inträffat under senare år visar att den svenska organisationsmodellen är alltför präglad av att myndigheter på olika nivåer ges alltför självstyrande uppdrag. I ett komplicerat samhälle krävs en väl utvecklad samverkan och tydligt ledningsansvar för att uppnå bättre resultat. Stuprörsmodellen behöver kompletteras med hängrännor!
Transportstyrelsens ganska självständiga agerande fick tragiska följder för andra statliga verk. Samverkan mellan departementen visade sig också vara bristfällig. Årets allvarliga skogsbränder visar att en enskild kommun inte själv klarar större allvarliga händelser och att det tar för lång tid innan nästa nivå kopplas in.
Kommande regleringsbrev till de statliga verken måste fokusera i väsentligt högre grad på att samverkansformer behöver utvecklas mellan myndigheter. Det gäller t ex att klargöra på vilket sätt som civilförsvaret ska kunna samverka med försvarsmakten. Alliansens utspel utifrån aktuella erfarenheter från skogbränderna visar på vikten av nya spelregler och samverkan.
Kommunernas självstyrelse betonas ofta samtidigt som offentlig sektor i hög grad styrs av lagar och förordningar. Många kommuner är alltför små för att kunna klara alla samhällsuppdrag som ingår. Det har därför utvecklats en mängd kommunalförbund för att t ex klara gymnasieskolans olika utbildningar. Inom t ex renhållning och återvinning finns bolag som samägs av flera kommuner. Olika samverkansformer förekommer inom räddningstjänsten. Nuvarande samverkansformer förstärker stuprörstänkandet eftersom samarbetet sker inom samma sakområde. Den viktiga helhetssynen riskerar att allt mer komma i bakgrunden.
Även inom en kommun finns en risk för att förvaltningar och nämnder ges ett alltför självständigt uppdrag. De kommunala reglementena behöver uppmärksamma hur nämnder ska samverka för att på ett bättre sätt lösa olika komplexa kommunala frågor. Det är inte tillräckligt att en kommunstyrelse med tillhörande förvaltning har ett samordningsuppdrag. Komplexa frågor måste från början betraktas ur ett helhetsperspektiv.
Vi står egentligen inför ett viktigt avgörande om kommunerna ska fortsätta samverka med andra kommuner genom kommunalförbund och andra gemensamma lösningar eller om vi ska genomföra en kommunreform med sammanslagningar som i Danmark för att få kraftfulla kommuner som klarar de flesta frågor på egen hand genom samverkan inom kommunen. Demokratiaspekten kan utvecklas och hanteras genom nya former som medborgardialog och kommundelsutvecklingsgrupper.
Statliga utredningar om ny regionindelning har ännu inte resulterat i någon organisationsförändring. Olika statliga verk har olika regional indelning. Det är angeläget att vi tänker igenom vilket underlag som krävs för att kunna lösa komplexa uppgifter av olika slag. För att bli skicklig inom ett område måste man få tillämpa och utveckla sitt kunnande kontinuerligt. Om en uppgift bara återkommer ett fåtal gånger under en lägre tidsperiod utvecklas ingen professionalism.
I skolan är ämnena i sig viktiga men det är också väsentligt med ämnessamverkan. Jag kommer osökt att tänka på en malis från min lundatid: ”En kemist gör dåliga mätningar på rena lösningar. En fysiker gör noggranna mätningar på orena lösningar. Vad gör då en fysikalisk kemist? Jo, dåliga mätningar på orena lösningar!” Men hur skulle det gå om en kemist samverkade med en fysiker? Stuprören måste sammanlänkas med hängrännor!
Ingvar Åkerberg
Jönköping
