Ta våld och övergrepp mot årsrika på allvar
Äldres frihet och trygghet måste försvaras. Den som slår en närstående slutar inte för att hen själv eller hens partner fyllt 65. Inte sällan blir det värre då, och för andra börjar våldet och övergreppen först sent i livet – det gäller både offer och förövare.
Vissa demenssjukdomar kan ge personlighetsförändringar och aggressivitet. En utmattad anhörigvårdare kan ta ut sin frustration på den som vårdas. Den som blivit sårbar på grund av ålder och sjukdom kan lättare utnyttjas och kränkas.
I den årsrika generationen är också män utsatta och våldet och övergreppen har ibland en annan karaktär än det som uppmärksammats mest, mäns våld mot kvinnor. Förövaren kan vara en partner, men det kan också vara vuxna barn eller en vårdare som står för övergreppen.
Det handlar om fysiskt våld, om sexuellt våld, om kränkningar och vanvård, men också om att söner, döttrar och andra anhöriga lägger beslag på sina äldres tillgångar.
En kartläggning av Region Gotland 2012 pekade på att uppemot 15 procent av människor över 65 utsatts för våld och övergrepp främst i det egna hemmet.
Men problemet är dolt, mörkertalet är stort. Offren skäms, eller har på grund av ålder och sjukdom svårt att föra sin talan. En del tänker att det är för sent att göra något åt våldet, har de stått ut så länge kan de stå ut den tid de har kvar.
Bland människor i allmänhet finns numera en relativt stor medvetenhet om det våld som drabbar yngre och medelålders kvinnor. Våldet mot äldre vet människor mindre om. Ibland handlar det om ren ålderism, fördomar och diskriminering på grund av ålder.
”Inte kan väl en äldre kvinna utsättas för ett sexuellt övergrepp?” ”Den där berättelsen hänger ju inte ihop, hon är nog lite virrig.” ”Det är väl inte så konstigt att han kör med henne hela tiden, så är det ju i den generationen.”
FN har utropat 15 juni till ”Elder Abuse Day” för att uppmärksamma det våld och övergrepp mot årsrika människor. I länder som England, Kanada, Nederländerna och Australien har man sedan länge uppmärksammat problemet och flera länder har tagit fram nationella handlingsplaner.
Sverige borde göra samma sak. När vi från Liberalerna för några år sedan drev på för detta fick vi framgång – trodde vi – men när handlingsplanen väl kom 2014 visade det sig att den bara handlade om våld och övergrepp inom vård och omsorg av äldre.
En riktig nationell handlingsplan mot våld mot årsrika måste självklart också omfatta polis och rättsväsende.
De insatser som gjorts mot våld i nära relationer är bra och viktiga, men det räcker inte.
Våldet mot äldre är delvis annorlunda, och det kräver ibland andra kunskaper och andra insatser. Äldres frihet och trygghet måste försvaras.
Jan Björklund, partiledare (L)
Barbro Westerholm, riksdagsledamot (L)
Ann-Marie Hedlund, 1:e vice ordförande, Äldrenämnden Jönköping (L)
