Ett hav av plast måste bort
KLIMATFRÅGAN BÖRJADE nå framgång först när frågan lyftes till den högsta internationella nivån och diskuterades i täta internationella forum. Det är dags för havsmiljöfrågan att få samma utrymme och uppmärksamhet. Jag ser möjligheterna och jag tror på en plastfri framtid och jag står redo att agera i Europaparlamentet för att få åtgärder på plats som bevarar vår natur och verkar för en hållbar, frisk planet.
I DAGENS samhälle är det svårt att leva plastfritt, men dagens plastanvändning och medföljande nedskräpning får allvarliga konsekvenser för både djur och natur. Framför allt har våra hav, som av en del människor har betraktats som oändliga och därmed en lämplig plats att dumpa sopor, drabbats hårt. Medelhavet har den högsta koncentrationen av plast i världen, ansamlingen där uppgår till mellan 2 000 och 3 000 ton, med även Stilla havet mellan Hawaii och Kalifornien, och norra Atlanten är tragiskt nog numera gigantiska ansamlingsområden för plast, enligt en rapport som Världsnaturfonden, WWF, publicerade i som-ras.
DET TAR mellan 10 och 400 år för naturen att bryta ner plast. Fortsätter utvecklingen så här kommer mängden plast i världshaven sammantaget att vara större än all fisk, enligt beräkningar från EU-kommissionen.
För att bekämpa denna ohållbara nedskräpningstrend presenterade EU-kommissionen i våras den första europeiska plaststrategin någonsin. Där föreslås bland annat att de tio vanligaste engångsartiklarna i plast, såsom bestick, tallrikar, tops och sugrör föreslås förbjudas och ersättas med miljövänliga alternativ, att användningen av mikroplaster som finns ibland annat vissa typer av kosmetika och tandkräm, men som också skavs av från textilier, påsar och andra plastmaterial, ska begränsas och att alla plastförpackningar i EU ska vara återvinningsbar år 2030.
Flera länder har redan tagit flera viktiga steg för en plastfri framtid. Sverige och Storbritannien deltar inte längre ut gratis plastpåsar i affärerna och i Frankrike samt delar av Belgien är plastpåsar förbjudna i de flesta butiker. Liknande initiativ har tagits i Rwanda, Taiwan, Bangladesh, Kenya och delar av Indien.
Det är bra att EU agerar och tydligt tar ställning i denna viktiga och gränsöverskridande fråga. Men i slutändan står vi i EU för mindre än i procent av den totala mängden plastavfall som hamnar i världshaven. Därför behöver vi även agera globalt för att få till en förändring.
SOM VÄRLDENS största biståndsgivare kan EU göra mycket mer än i dag för att stötta de länder, företagare och enskilda individer som kämpas för att minska plastkonsumtionen. EU-stödda projekt som redan pågår, exempelvis det i Bangladesh, där EU ger lån till småföretagare som vill öppna plaståtervinningscentraler och det i Filippinerna, där fiskenät återvinns, bör bli fler. Likaså bör EU satsa mer inom forskning och innovation för att få fram gröna och klimatsmarta alternativ till dagens olika typer av plast, samtidigt som metoder behöver utvecklas och förfinas för att samla upp den plast som redan finns i våra hav.
KLIMATFRÅGAN BÖRJADE nå framgång först när frågan lyftes till den högsta internationella nivån och diskuterades i täta internationella forum. Det är dags för havsmiljöfrågan att få samma utrymme och uppmärksamhet.
Jag ser möjligheterna och jag tror på en plastfri framtid och jag står redo att agera i Europaparlamentet för att få åtgärder på plats som bevarar vår natur och verkar för en hållbar, frisk planet.
Cecilia Wikström (L)