Återta positionen som främsta skolparti!

Under alliansregeringen genomfördes med Liberalerna som drivande kraft en rad stora och viktiga skolreformer.

Under alliansregeringen genomfördes med Liberalerna som drivande kraft en rad stora och viktiga skolreformer. Dock resulterade gymnasiereformen Lgy11 till att ett kulturparti som Liberalerna utmönstrade ett obligatoriskt estetiskt ämne på samtliga program. Det var även olyckligt att gymnasieskolan tudelades så att yrkesprogrammen inte längre ger grundläggande högskolebehörighet. Konsekvensen blev att andelen sökande till yrkesprogrammen sjönk drastiskt. Nuvarande regering avser att återställa dessa alliansmisstag.

Att Liberalerna driver ett återförstatligande av skolan är diskutabelt. Under den statliga tiden fattade den statliga skoladministrationen organisationsbeslut som innebar att gruppresurser tilldelades.  Genom friskolereformen infördes en elevpeng som baseras på kostnaden per elev i respektive kommun. Beroende på elevantal och organisationsstruktur blir fyllnadsgraden i klasserna olika stor i olika kommuner och därmed elevpengen också olika stor. Att ta detta förhållande som intäkt för ett återförstatligande är en förhastad slutsats. Det finns tyvärr en övertro på stora omorganisationer.

Det är naturligt att offentlig verksamhet som bedrivs i alla kommuner också utförs av kommunerna. Skola, vård och omsorg styrs av lagar och förordningar samt kontrolleras genom statlig inspektion. Avtal om löner och arbetsvillkor ska arbetsmarknadens parter svara för. Sveriges kommuner och landsting bör dock betänka att offentlig sektor halkat efter den privata sektorn när det gäller löneutveckling.

Förstelärarreformen kunde införas utan ett återförstatligande. I en kvalitativ studie av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg redovisad på DN Debatt 2017-11-05 framkommer att reformen stärkt lärarprofessionen. Det har dock förekommit brister vid genomförandet i kommunerna. Studien visar också på möjligheter till fortsatt utvecklingsarbete av förstelärarreformen.

Lärlingsutbildningen har svårt att etablera sig. Det är inte lämpligt att yrkeselever direkt servar kundbilar, drar elkablar, bygger regelväggar, lagar mat i storkök etcetera innan man fått öva och lärt sig grunderna. Företagen behöver all sin utrustning för sina verksamheter och kan inte avsätta övningsmateriel för enstaka elev som man inte vet kommer bli anställningsbar. Företagen har kanske inte heller möjlighet att genomföra alla kurser som ingår i ett yrkesprogram. Arbetsplatsförlagd utbildning (APU) inom yrkesprogrammen visar också stor variation i kvalitet. Inbyggda industriskolor däremot satsar på gruppundervisning i särskilda undervisningslokaler och uppnår goda resultat.

Landsmötet i november 2017 har tagit ställning i frågan om religiösa friskolor. Det har också varit en debatt om klädval i skolan. Liberalerna bör fokusera på de frågor som är centrala för skolan nu och kommande år. Två huvudfrågor som är särskilt viktiga är lärarförsörjningen och kunskapsresultaten.

Sökbilden till lärarutbildningarna är oroande. Andelen lärare som saknar fullständig lärarutbildning ökar. Det gäller att erbjuda obehöriga lärare kompletteringsutbildning på goda villkor. Detta gäller även för dem med annan lämplig akademisk utbildning och yrkesbakgrund som önskar byta till lärarprofessionen.

Fler åtgärder för att öka attraktiviteten för lärarprofessionen behövs också. Dokumentationskraven har inte medfört bättre kunskapsresultat men väl ökad arbetsbörda och stress för lärarna. Den typen av organisationsstyrning brukar inte få någon större effekt. Skolan behöver förstärkta insatser inom elevhälsan och specialpedagogiken för att avlasta och ge lärarna stöd. För att inte ta lektioner i anspråk bör resurser tillföras för timme till förfogande att användas till sex- och samlevnads-undervisning, studie- och yrkesorientering, klassråd, mentorstid etcetera.

Lärarutbildningens forskningsanknytning behöver stärkas avseende metodik- och professionsutveckling. Nuvarande verksamhetsanknuten utbildning (VFU) är av varierande kvalitet. Ett återinförande av övningsskolor knutna till lärarhögskolorna bör övervägas. Lärarkårens fortlöpande kompetensutveckling är eftersatt. Flertalet kommuner saknar möjlighet att ge fortbildning i ämnesteori och ämnesmetodik i alla de ämnen som förekommer i skolan. Här behövs en statlig samordning genom att t ex Skolverket ges i uppdrag att köpa lämpliga kurser från högskolor och universitet som kommunernas lärare sedan kan erbjudas.

För att försöka höja resultaten i skolan har en stor flora av temporära statsbidrag införts. En ledare i DN 2017-12-10 som tar upp detta har rubriken ”Skolan är ett bidragsträsk”. Riksrevisionen föreslår att dessa slås samman till en enda samlad pott för skolutveckling för att underlätta för kommunerna. Erfarenhetsmässigt visar det sig att denna form av organisationsutveckling har svårt att slå rot och leda till bestående förändring.

För att höja resultaten i skolan behövs andra åtgärder än de som nu prövas. I en debattartikel i DN 2017-12-10 pläderar professor Åsa Wikforss för en annan kunskapssyn än den som varit förhärskande sedan de nya läroplanerna från 1994. Egeninlärning och projektbaserad undervisning befrämjar inte inlärning. Införande av en annan kunskapssyn kräver att kursplaner och betygskriterier omarbetas helt. Detta utgör den verkligt grundläggande reformen för att stadigvarande kunna få bättre studieresultat i skolan.

Liberalerna har bidragit med stora skolreformer. Andra partier utmanar nu Liberalerna som främsta skolparti. Det gäller nu att bygga vidare och föreslå positiva förbättringar inom skolan. Även om det ur ideologisk synpunkt kan vara befogat är en förbudspolitik i olika frågor föga attraktiv för väljarna. Lärarnas arbetsvillkor kan förbättras genom olika författningsändringar vilket är politikens beslutsarena. Kunskapsresultaten kan höjas genom tydligare kursplaner och metodikutveckling.

Ingvar Åkerberg (L)
Jönköping